Back in early November I had the naive belief that I would actually compose something on at least one of the subjects I named there. And now as we approach American Thanksgiving - Even in Sweden - I can only admit to myself that I have composed nothing for this blog.
All the composing has gone in to following some significant discussions in the New York Times and Dagens Nyheter and in some cases commenting and even trying to draw conclusions about the distribution of opinions in comments.
Should you be so crazy as to try that, keep in mind that the comment world is a bottomless pit. I cite two articles mostly to use this "inlägg" as "dagboks inlägg" since I really would like to go further with both.
I Dagens Nyheter - kanske 16de november - kunde man läsa debattartikel om att 14 åringar inte fick gå på alkoholfri fest eftersom så skulle inte unga muslimska svenskar i Malmö göra. Jag återkommer med bättre käll hänvisning.
In the New York Times 18 November and excellent column by Thomas Friedman - What Do They Really Believe? Friedman has the most sane views I can find on the changes in thinking about energy sources and uses that could have changed the world and might still do so. I contributed the first comment on that column, but since I was doing so from Sweden before the NYT "comment checker" swings into action the first comment appeared for a time at the top of each listing of 12 or so comments and then disappeared. My comment was made at 4:14 Eastern Standard Time (USA) so I have learned not to enter comments in the NYT until later in the endlessly dark and rainy Swedish morning. The comment nevertheless survived in the listing of comments recommended by two or more readers. I think it is at level 10 readers recommended.
Nevertheless that single comment elicited a quick response from a reader in America who was in the process of contracting to have a ground-source heat pump system installed in his home in Pennsylvania. The near total absence of this technology in my part of the USA has troubled me, so my correspondent's two Emails so far have stimulated my determination to write about that subject.
But that requires research, careful composition, and time - in other words, not today.
Happy Thanksgiving - I will be celebrating that fine day on a little island on the Swedish west coast.
Thursday, November 19, 2009
Sunday, November 8, 2009
Islam i Sverige or Medical Care in the USA?
Det var länge sedan dvs it was long ago, more than one month, that I wrote something here. There is a good and sufficient reason: This is such an exciting time intellectually that just trying to keep up superficially demands time and energy. So this brief remark - read only by myself as usual - is to state what is so exciting. Then I can only hope that I manage to start writing here about each of the following, if only for my own satisfaction.
Health Care Reform Legislation in the United States - For someone who has had the best of medical care in both Sweden and the USA, even during a single year, the fierce debate about Health Care legislation in the United States has had a special attraction. To date I have been adding comments in the New York Times and in blogs in the USA maintained by bloggers who are ill informed about Sweden. One facet of the debate that became the focus of the an ill informed Harvard educated blogger is what she called the "failure to take race into consideration" in comparing infant mortality in the USA with the rate in EU countries. That leads to the second major subject.
The importance of "race", genetic difference, ethnicity, culture and of mixing different such. This is a gigantic subject brought to the fore by the election of Barack Obama and then emphasized in the Health Care debate and now on the BBC in programs on the conceiving of children by parents of contrasting "race". (I will explain why "race" always appears in quotation marks once I write separate entries.
Who Speaks for Islam? I have written about this in various settings but in an effort to go further, I had to take a time out and read the book "Who Speaks for Islam?" which I have now done. Even this subject was discussed, wonder of wonders, on Sveriges Radio P1 today 8 October, thanks to a discussion being carried out on the BBC via Maajid Nawas.
Health Care Reform Legislation in the United States - For someone who has had the best of medical care in both Sweden and the USA, even during a single year, the fierce debate about Health Care legislation in the United States has had a special attraction. To date I have been adding comments in the New York Times and in blogs in the USA maintained by bloggers who are ill informed about Sweden. One facet of the debate that became the focus of the an ill informed Harvard educated blogger is what she called the "failure to take race into consideration" in comparing infant mortality in the USA with the rate in EU countries. That leads to the second major subject.
The importance of "race", genetic difference, ethnicity, culture and of mixing different such. This is a gigantic subject brought to the fore by the election of Barack Obama and then emphasized in the Health Care debate and now on the BBC in programs on the conceiving of children by parents of contrasting "race". (I will explain why "race" always appears in quotation marks once I write separate entries.
Who Speaks for Islam? I have written about this in various settings but in an effort to go further, I had to take a time out and read the book "Who Speaks for Islam?" which I have now done. Even this subject was discussed, wonder of wonders, on Sveriges Radio P1 today 8 October, thanks to a discussion being carried out on the BBC via Maajid Nawas.
Sunday, October 4, 2009
To the Gang of Seven-Vad jag vill ha
Litteraturmanifestdebatten (LMD) tar aldrig slut. I DN 3/10 skriver Moa Matthis ”Man blir inte klokare av att läsa litterära manifest men det är spännande att se författare reflektera över sitt yrke; vad och hur det bör göras, och kanske mest intressant, för vem?” Matthis skriver också ”Höstens LMD har inte handlat så mycket om läsarna och det är kanske klokt…”
Men jag, som en av ”läsarna” accepterar inte den tanken.
The Gang of Seven fick plats i DN till att publicera Manifest 1 (656 ord) och ytterliggare en chans att publicera Appendix (763 ord) som varken gjorde mig klokare (som Matthis) eller fångad av reflektioner över författarnas yrke (till skillnad från Matthis).
Vad jag fick lära mig av dessa ungefär 1400 ord kan förkortas till: ”Vi är och förblir Story Tellers. Vi anklagar kritiker, förlag, och författare som inte tänker som vi – kanske även professorer för att ”…de alla har drivit den unga svenska prosen allt längre ut i en periferi…” Vi anklagar även ”Alarmerande många läsare (som) har i dag vänt ryggen åt den unga svenska prosan…”
Med andra ord det är vi alla som måste bära ansvaret för att samtliga sju ”unga” inte blivit lästa till den graden de önskar. Ni sju visade oss att Ni var arga mot alla men det hjälper inte.
Matthis ville påminna oss om att giganterna - Eliot, Joyce, Stein, och Hemingway - var ”ytterst världsliga i sitt manövrerande på marknaden” och ville bli lästa. Så ville The Gang of Seven (Axmacher till Wolff) som betraktar sig som representanter för ”den unga svenska prosan.” bli lästa.
Men allt som de kunde komma med var ”Vi skall skriva.” Men goda föresatser räcker inte, som min mor lärde mig – The road to hell is paved with good intentions.. Mina förslag, delvis till dem ”unga”, delvis till tidningar och universitet, som jag lägger fram - om Ni sju skulle vilja nå mig – är:
1) Skriv noveller och romaner, 2) Skapa en ”Unga svenska prosans” webbsajt där alla 7 med flera finns, 3) Använd webbsidan för att göra det lätt för mig att få smaka av vad Ni skrivit, 4) Fråga tidningar som DN om det är så läservänligt att ägna 4 hela sidor (3/10 t ex) åt två franska författare – en levande, Claire Castillon, en död, Simone de Beauvoir - om det finns nya böcker av unga svenska författare som förtjänar 250 ord var. 5) Kom ihåg att det kommer nya böcker från alla världens horn varenda dag och att jag som läsare får fiska på Amazon och Google och AdLibris där det finns - varje gång jag tittar - böcker som lockar – nyligen Monika Fagerholms Glitterscenen (från Finland) – och köper.
Och en sista kommentar – synd att det svenska universitetet inte har någon Liberal Arts tradition (jfr Yale, Harvard, Brown mm) som innebär att varje student får chansen att läsa litteratur samtidigt som de läser psykologi, kemi, eller annat och inte bara det utan också att varje universitet anställer författare som hinner undervisa och skriva och blir kända. Joyce Carol Oates är en sådan.
Men jag, som en av ”läsarna” accepterar inte den tanken.
The Gang of Seven fick plats i DN till att publicera Manifest 1 (656 ord) och ytterliggare en chans att publicera Appendix (763 ord) som varken gjorde mig klokare (som Matthis) eller fångad av reflektioner över författarnas yrke (till skillnad från Matthis).
Vad jag fick lära mig av dessa ungefär 1400 ord kan förkortas till: ”Vi är och förblir Story Tellers. Vi anklagar kritiker, förlag, och författare som inte tänker som vi – kanske även professorer för att ”…de alla har drivit den unga svenska prosen allt längre ut i en periferi…” Vi anklagar även ”Alarmerande många läsare (som) har i dag vänt ryggen åt den unga svenska prosan…”
Med andra ord det är vi alla som måste bära ansvaret för att samtliga sju ”unga” inte blivit lästa till den graden de önskar. Ni sju visade oss att Ni var arga mot alla men det hjälper inte.
Matthis ville påminna oss om att giganterna - Eliot, Joyce, Stein, och Hemingway - var ”ytterst världsliga i sitt manövrerande på marknaden” och ville bli lästa. Så ville The Gang of Seven (Axmacher till Wolff) som betraktar sig som representanter för ”den unga svenska prosan.” bli lästa.
Men allt som de kunde komma med var ”Vi skall skriva.” Men goda föresatser räcker inte, som min mor lärde mig – The road to hell is paved with good intentions.. Mina förslag, delvis till dem ”unga”, delvis till tidningar och universitet, som jag lägger fram - om Ni sju skulle vilja nå mig – är:
1) Skriv noveller och romaner, 2) Skapa en ”Unga svenska prosans” webbsajt där alla 7 med flera finns, 3) Använd webbsidan för att göra det lätt för mig att få smaka av vad Ni skrivit, 4) Fråga tidningar som DN om det är så läservänligt att ägna 4 hela sidor (3/10 t ex) åt två franska författare – en levande, Claire Castillon, en död, Simone de Beauvoir - om det finns nya böcker av unga svenska författare som förtjänar 250 ord var. 5) Kom ihåg att det kommer nya böcker från alla världens horn varenda dag och att jag som läsare får fiska på Amazon och Google och AdLibris där det finns - varje gång jag tittar - böcker som lockar – nyligen Monika Fagerholms Glitterscenen (från Finland) – och köper.
Och en sista kommentar – synd att det svenska universitetet inte har någon Liberal Arts tradition (jfr Yale, Harvard, Brown mm) som innebär att varje student får chansen att läsa litteratur samtidigt som de läser psykologi, kemi, eller annat och inte bara det utan också att varje universitet anställer författare som hinner undervisa och skriva och blir kända. Joyce Carol Oates är en sådan.
Saturday, October 3, 2009
Litteraturmanifestdebatt-DN har glömt läsarna
Jag har bidragit många kommentarer under manifestdebattens lopp i DN och har tänkt att det var konstigt att ingen har skrivit om läsarna. I dag 3/10 har Moa Matthis gjort det i sin krönika men tyvärr kan man inte läsa krönikan OnLine. Man kan läsa recensioner av Björk, Danius, och Börtz och jag har därför lämnat en kommentar under Danius recension för att lova att jag skall skriva här i morgon bitti 4/10 om läsarna. But not tonight, which hardly matters since only I read this blogg! (se tidigare post 12/9 mm) Note added 4 October 2009 kl. 12.30: I have composed a document for Dagens Nyheter and sent that to them. Later today I will draw from that document to put my thoughts out here in my lonely blog.
Thursday, September 24, 2009
Vem skall representera muslimer i Sverige
Dilsa Demirbag-Sten som kom till Sverige från Kurdistan (läs hennes bok Stamtavlor) skriver i dag i DN (24/9) en debatt artikel som är garanterad att stimulera debatt om två viktiga frågor. Man förstår av bilden i vilken man ser bara två ögon som tillhör en kvinna som annars är gömd bakom niqabs svarta tyg att artikeln delvis handlar om debatten om en lärare får klä ut sig på det sättet - i Sverige. Men Dilsa ställer en viktigare eller mer omfattande fråga - vem skall representera Sveriges diversa muslimer i diskussioner med regeringen? Hon nämner några som har tagit an sig rollen och frågar - hur blev de utvalde? Det är viktigt att regeringen, kanske först och främst Nyamko Sabuni besvarar Dilsas frågor, men lika viktigt att de muslimer som jag känner hör av sig.
Naturligtvis blir jag nyfiken om att veta om likadana frågor har framförts i USA men kan ej minnas att jag har sett motsvarande i New York Times som jag läser "cover to cover" varenda dag.
I will be back in English if I find anything from the USA and will pose the questions to a sample of my many muslim friends in Sweden.
Naturligtvis blir jag nyfiken om att veta om likadana frågor har framförts i USA men kan ej minnas att jag har sett motsvarande i New York Times som jag läser "cover to cover" varenda dag.
I will be back in English if I find anything from the USA and will pose the questions to a sample of my many muslim friends in Sweden.
Friday, September 18, 2009
It's Not About Race - 150 Words for the New York Times
First English, then Swedish (19 September 2009 - have added a link to Charles Blow-NYT-Read it!)http://community.nytimes.com/comments/www.nytimes.com/2009/09/19/opinion/19blow.html#bozoanchor
As recent posts show, I have been trying to keep up with the Manifest debate in Sweden. But there is a much more important debate going on in the USA. Today (18 September, David Brooks expressed in the New York Times some important thoughts that the Times editors seem unable to grasp. Therefore I have written the 145 words below and sent to the Times. The limitation to no more than 150 words is excellent, too bad Never in Sweden. Try it sometime.
Som mina senaste inlägg har visat, jag har försökt hinna i kapp med allt som publiceras om Manifest debatten i Sverige. Men, det pågår en mycket viktigare debatt i USA. Idag, 18 september, har David Brooks publicerat i The New York Times väsentliga tankar som NYT redaktörer inte fattar. Jag har skrivit och skickat 145 ord till the Times. Restriktionen - mindre än 150 ord är utmarkt, tyvärr Never in Sweden. Prova!
David Brooks has it right (9/18). It is time to stop thinking in James Watson terms (10/2007): The “African genome” does not offer the intellectual potential of the “Watson-group genome”. Since the Times has never, to my knowledge, revealed the name of the President’s “race” I suggest the Time’s writers adopt the following alternative.
's
Analyze in each Times article the statements of those who dislike, distrust, even hate and excoriate Barack Obama in terms of the expressed basis for these expressions. Doing so will reveal the abysmal ignorance of these critics as concerns Marxism, Hitler, socialism, medical care in Europe and Canada, and more. The thoughts expressed by my President arise not from that place in his genome that assigned a brown or beige skin color (Duke Ellington’s terms) but rather from his life history, his education, and his intellect. It’s Not About Race!
As recent posts show, I have been trying to keep up with the Manifest debate in Sweden. But there is a much more important debate going on in the USA. Today (18 September, David Brooks expressed in the New York Times some important thoughts that the Times editors seem unable to grasp. Therefore I have written the 145 words below and sent to the Times. The limitation to no more than 150 words is excellent, too bad Never in Sweden. Try it sometime.
Som mina senaste inlägg har visat, jag har försökt hinna i kapp med allt som publiceras om Manifest debatten i Sverige. Men, det pågår en mycket viktigare debatt i USA. Idag, 18 september, har David Brooks publicerat i The New York Times väsentliga tankar som NYT redaktörer inte fattar. Jag har skrivit och skickat 145 ord till the Times. Restriktionen - mindre än 150 ord är utmarkt, tyvärr Never in Sweden. Prova!
David Brooks has it right (9/18). It is time to stop thinking in James Watson terms (10/2007): The “African genome” does not offer the intellectual potential of the “Watson-group genome”. Since the Times has never, to my knowledge, revealed the name of the President’s “race” I suggest the Time’s writers adopt the following alternative.
's
Analyze in each Times article the statements of those who dislike, distrust, even hate and excoriate Barack Obama in terms of the expressed basis for these expressions. Doing so will reveal the abysmal ignorance of these critics as concerns Marxism, Hitler, socialism, medical care in Europe and Canada, and more. The thoughts expressed by my President arise not from that place in his genome that assigned a brown or beige skin color (Duke Ellington’s terms) but rather from his life history, his education, and his intellect. It’s Not About Race!
Saturday, September 12, 2009
Morning in Sweden - I suggest that hidden behind the manifests that The Swedish authors who I am calling The Gang of 7 published in DN is their simple wish to be loved by Swedish critics. Then maybe they will be read by Swedish readers. One of my hypotheses about them was that they would like to be read as much as Philip Roth or Claire Messud is read. My hypothesis was confirmed in one case at least, and that led me to enter the Swedish text below in Dagens Nyheter rather early this morning, the 12th of September.
Har följt debatten om The Gang of 7 och haft svårt att förstå varför de skrivit sina 10 + 10 löften i DN. I dag läser jag: ”…vi redan nu…börjat arbeta efter de tio löften..” Aha! Nu kan jag LL se fram emot att läsa den första romanen skriven av 7 samarbetande författare, lite som en vetenskaplig artikel i NEJM. För att försöka förstå dessa 7 har jag googlat alla och nu hittat nyckeln: Högström i Expressen 18/9 2007 ”De tre bästa romaner jag läst det senaste året är Claire Messuds The emperor’s children, Philip Roths Everyman och Ian McEwans On Chesnil beach. Ingen av dem skulle vara tänkbar på svenska…” Parad exempel av vad jag kallar för Never in Sweden fenomen (se min blogg)! Liknar också vad Jonas Thente skrivit i sin blogg om Pynchons Inherent Vice: ”… hur kommer det sig att ingen svensk författare lyckas kombinera samhällsanalys med smart och konsekvent burlesk?” Mitt förslag till gänget: Skriv på engelska men akta Er för Herr Engdahl DN 2/1 2008.” Green Card anyone?
http://www.dn.se/dnbok/manifest-for-ett-nytt-litterart-decennium-appendix-1.951029
Har följt debatten om The Gang of 7 och haft svårt att förstå varför de skrivit sina 10 + 10 löften i DN. I dag läser jag: ”…vi redan nu…börjat arbeta efter de tio löften..” Aha! Nu kan jag LL se fram emot att läsa den första romanen skriven av 7 samarbetande författare, lite som en vetenskaplig artikel i NEJM. För att försöka förstå dessa 7 har jag googlat alla och nu hittat nyckeln: Högström i Expressen 18/9 2007 ”De tre bästa romaner jag läst det senaste året är Claire Messuds The emperor’s children, Philip Roths Everyman och Ian McEwans On Chesnil beach. Ingen av dem skulle vara tänkbar på svenska…” Parad exempel av vad jag kallar för Never in Sweden fenomen (se min blogg)! Liknar också vad Jonas Thente skrivit i sin blogg om Pynchons Inherent Vice: ”… hur kommer det sig att ingen svensk författare lyckas kombinera samhällsanalys med smart och konsekvent burlesk?” Mitt förslag till gänget: Skriv på engelska men akta Er för Herr Engdahl DN 2/1 2008.” Green Card anyone?
http://www.dn.se/dnbok/manifest-for-ett-nytt-litterart-decennium-appendix-1.951029
Subscribe to:
Posts (Atom)