THE KINDNESS OF STRANGERS

Saturday, March 7, my birthday present to myself, Bus4You to Stockholm to hear Igor Stravinsky's Pulcinella in its original form with soprano, tenor, and bass soloists. Review below. I came up from the subway at Kungsträdgården planning to walk to Berwaldhallen. Went astray-construction prevented me from walking where I wanted to. Gave in, would find a taxi but none in sight. Cobblestone Street, fell "Flat on my face" - yes literally. Done it before. At first you are just in shock. One less tooth on the upper right.

Strangers gather around me to help me, pick up my scattered belongings. Ask if the should call for an ambulance. Me, no, going to a concert, can anyone help me find a taxi. A Swedish couple volunteer. Walk me slowly and carefully to a taxi station. Tack snälla. On my way to Berwaldhallen, enter in the nick of time. Ask the ticket taker if I have blood on my face. No. Enter, enter heaven.

Here is the review: I will translate parts later in the day, still early here in Linköping.

Både fräckt och sprudlande när Barbara Hannigan står på pulten

SÖNDAG 8 MARS 2020

”Pulcinella”

Musik av Aaron Copland, Joseph Haydn, Igor Stravinsky

Solister: Marta Swiderska, James Way, Antoin Herrera-Lopez Kessel. Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Barbara Hannigan. Berwaldhallen

Betyg: 5. Numera undviker jag ordet ”spirituell”. Inte för att jag ogillar det, tvärtom! Men i dag kan det dessvärre missförstås som ”andlig”. Denna dess engelska betydelse är det sista som passar för den kvicka och fyndiga konsert som Barbara Hannigan presenterade i Berwaldhallen. 

Haydns symfoni nr 90 och Stravinskys ”Pulcinella” hör nämligen till musikhistoriens mest spirituella skapelser. I Hannigans händer och med Radiosymfonikernas alerta gestaltning blev det en av de mest sprudlande konserterna i Stockholm på länge.

Det var också en uppvisning av virtuost blås. Redan i öppningsnumret – Aaron Coplands 1920-talistiska ”Music for the Theatre” – bröt Dag Henrikssons fräcka klarinett igenom som ett eko av en välkänd blå rapsodi. Undrar vem som kom först: Copland eller Gershwin? Bägge kom att definiera en amerikanskhet i musik; Copland med mindre jazz än europeisk tradition i bagaget. Som här i ett elegiskt solo för engelskt horn med återklang ur Dvoraks ”Nya världen”.

Joseph Haydn komponerade sin nittionde symfoni år 1788 för en parisisk elitorkester som, föga förvånande, upphörde året därpå. Och franska revolutionen hade nog knappast det sinne för humor som Haydn demonstrerade i symfonins final. En blåsning som fungerade klockrent även på 2020 års publik! För det rungande C-dur som utlöste våra applåder var alls icke slutackordet – utan följdes av en fortsättning i Dess-dur. Humorteamet Haydn-Hannigan fick oss dessutom att gå på det en gång till…

Efter detta utsökta samspel fortsatte Barbara Hannigan att utmana Radiosymfonikernas solistiska bril- jans i Igor Stravinskys ljuvligt spralliga ”Pulcinella” – här i den kompletta versionen med sångsolister från 1919. Ett helt epokgörande balettverk som med Picassos dekor angav tonen för den neoklassicism som skulle prägla konstmusiken i decennier. Stravinsky hade tittat tillbaka till 1700-talet bara för att, som han sade, få se sig själv i spegeln.

Camilla Lundberg Dagens Nyheter